Nyckeln till framgång i skolan

Vad behöver man kunna för att klara skolan? Vad är nyckeln till framgång i skolan? I många sammanhang diskuteras vad svenska elever ska lära sig, vilka kunskapsmål som ska gälla i olika ämnen och hur läraren ska agera för att få eleverna dit där de bör vara när de slutar grundskolan eller gymnasieskolan. Det är många som bekymras av att svenska elever inte når de resultat som man vill att de ska nå. Vad ärorsaken till det? Skolsystemet? Kunskapsmålen? Lärarnas brist på kompetens? Föräldrars brister i att uppfostra? Brist på ekonomiska resurser? Frågorna är många och svaren likaså.

Om vi vänder på resonemanget om orsaker till misslyckanden så har jag den senaste tiden allt oftare funderat på vad det är som gör att vissa elever lyckas bättre än andra. Flera erfarenheter säger mig att det inte är själva intelligensen hos eleven som är avgörande. Elever som jag jobbat med, och som i sin mapp hos mig har haft diagnoser som visar att de är begåvade till den undre gränsen av normalnivån, har lyckats bättre än sina normalbegåvade eller högt begåvade klasskamrater. Vad är dessa framgångsrika elever rustade med?

Simon Kyaga är överläkare i psykiatri och forskare. I sitt sommarprat i P1 27 juni 2014 pratade han bland annat om kreativitetsforskning. För att nå framgång inom många yrken krävs just kreativitet och divergent tänkande, d.v.s. att tänka ut många olika lösningsförslag på samma problem. Han tog upp frågan om vad som skiljer mycket framgångsrika forskare från mindre framgångsrika kollegor. Han berättar att "i själva verket verkar motivation och drive vara helt centralt för kreativitet, snarare än intelligens". Han går vidare med att berätta om en forskare som hävdar att han har lyckats hävda sig bra i konkurrensen med forskare som varit mer intelligenta, haft bättre minne och bättre analytisk förmåga. Det som har varit nyckeln till framgång är att han har kunnat konkurera med dem med motivation och beslutsamhet.

I en artikel i Dagens Nyheter (2014-06-04) beskriver Kristoffer Örstadius hur det låga resultatet hos svenska
elever på Pisa-provet kan ha sin grund i att eleverna inte finner det motiverande och viktigt för deras framtid. Lärarna har vid provtillfället förklarat att resultatet inte är viktigt för den enskilda eleven, och eleven får inte veta sitt resultat.

Att kunna se nytta och framgång som en konsekvens av det egna beteendet verkar vara grundläggande för att en elev ska anstränga sig. Joachim de Posada presenterar i sitt TED talk "Don't eat the marshmallow!" (feb 2009) en studie vid Stanford University där man har gett fyraåringar varsin marshmallow och talat om att om de kan vänta en kvart utan att äta upp den så får de två marshmallows istället för en. Två tredjedelar av barnen åt upp sina godisbitar. En tredjedel kunde motstå frestelsen om omedelbar behovstillfredställelse, i de flesta fall under stor frustration. Resultatet av den studien är inte så överraskande. Det som är intressant är att det gjordes en uppföljningsstudie ca 15 år senare där det visade sig att 100% av de barn som motstått frestelsen att äta upp sin marshmallow inom 15 minuter, hade haft framgång i sina studier i skolan. De hade bra betyg, goda relationer, framtidsplaner och var glada. En stor andel av de barn som vid fyra års ålder inte hade lyckats att motstå frestelsen att äta upp godisbiten hade dåliga betyg, hade hoppat av skolan och inte kommit in på universitetet. Joachim de Posada hävdar att förmågan att fördröja belöning, självdisciplin, är den mest utmärkande egenskapen för framgång såväl i studier som i arbetslivet.

De senaste åren har vi lyft fram att våra barn numera är luststyrda. Vi pratar om "lustgenerationen". I takt med att lusten har tillåtits att bli styrande har kraven på lärarna blivit att göra undervisningen rolig för att på så sätt motivera eleverna att genomföra sitt skolarbete. Men det är inte i det roliga som motivationen skapas. Olga Dysthe skriver i sin artikel "Sociokulturella teoriperspektiv på kunskap och lärande" att inom sociokulturellt perspektiv anses att motivation skapas av omgivningens förväntningar och upplevd meningsfullhet och acceptans (Dysthe, 2003). Det är just brist på detta som eleverna i Kristoffer Örstadius artikel beskriver ovan.

Om vi tittar på vad de olika personerna som jag nämnt ovan lyfter fram som framgångsfaktorer igen ser vi: motivation och driv, beslutsamhet, att se nytta och framgång som en konsekvens av det egna beteendet, förmåga att fördröja belöning, självdisciplin och upplevd meningsfullhet och acceptans. Hur skapar vi då goda förutsättningar för att våra elever ska utvecklas inom dessa områden? Hur tränar vi självdisciplin och hur skapar vi meningsfullhet? Hur skapas motivation som inte bygger på omedelbar lusttillfredställelse? Hur tränar vi uthållighet? Hur ser vi på orsakerna till goda prestationer? Kommer de till skänks, eller som resultat av uppoffringar och hårt arbete? Detta är frågor som vi måste ställa oss inom skolan, men också hemma som föräldrar. När det gäller lustgeneration så tror jag att det är någonting som vi vuxna skapar genom det sätt vi har mot barn, men också genom hur vi själva agerar. När vi säger ja istället för nej för att vi inte orkar annat, då visar vi barnen att vi inte har självdisciplin och vi ger dem möjlighet att utvecklas till en curlad lustgeneration. Barn gör som vi gör. Vi vuxna visar vägen för hur man förhåller sig till svårigheter och saker som är jobbiga. Om de ska ha framgång i livet måste de kunna sätta sig över lusten och tillägna sig självdisciplin.

Jag återgår till mina elever som slagit sig fram ur underläge och lägger filtret av påstådda framgångsfaktorer
över dem. Visst ser jag det! Det framträder tydligt. De har kämpat i underläge, slitit utan belöning, haft en hejarklack i sina föräldrar, sett resultatet av flera års uppförsbacke vända i nedförsbacke. De har firat sina segrar med den mentala mjölksyran strömmande genom kroppen. Vilken lycka det har varit. Vad de har varit stolta över sin prestation. De har  påverkat sina liv. Vilken framtidstro de har haft!

Referenser och länkar:

Dysthe, O. (2003).
Sociokulturella teoriperspektiv på kunskap och lärande. I O. Dysthe (Red.), Dialog,
samspel och lärande (s. 31-74). Lund: Studentlitteratur.

Örstadius, K. (2014, 4 juni):
Därför kan Pisa-testet vara missvisande. www.dn.se/nyheter/sverige/darfor-kan-pisa-testet-vara-missvisande/

Posada, J. (2009, feb). Don't eat the mashmallow! Hämtad från https://www.ted.com/talks/joachim_de_posada_says_don_t_eat_the_marshmallow_yet

Tullberg, A. (producent). (2014,
27 juni). Sommar & Vinter i P1. Simon
Kyaga. Hämtad från https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/386830?programid=2071